Livet är orättvist!

När man förlorar en familje medlem, även en bästa vän då slits hjärtat ur kroppen. Man blir även sårbarare, arg. Jag förlorade min kusin min fina lina och jag är så förbannad och ledsen att jag ibland inte kan kontrollera mina känslor vilket har gått ut över folk jag verkligen tycker om, men den dagen jag förlorade lina tappade jag även en bit av mig själv. Hon blev endast 22 år gammal hon försvann på tok för tidigt vilket gör mig arg för hon valde de inte själv.. Jag och lina hade ett speciellt band, vi kunde tjafsa och vi gjorde de oftast på fyllan då vi tog ut våra aggressioner på varandra men dagen efter kunde vi bara skratta åt de, vi hittade på så mycket galenskaper tillsammans och vi älskade varandra så. En bit av mig finns i henne och jag kommer alltid få kämpa med frågor som varför, hur.. Jag ska kämpa vidare och även hålla huvudet högt även fast de inte är så lätt ibland, när jag var liten förlorade jag mina föräldrar som jag även sörjer än idag, jag fick aldrig riktigt ta farväl. Snart ska jag på min första begravning och för mig är detta lite speciellt för de kommer kännas dom jag tar farväl av 3. Att vara 21 år gammal och bära på så mycket sorg är inte alltid en dans på rosor, men jag vill att folk ska förstå att jag försöker, varje dag är en kamp emot jobbiga tankar och dåligt självförtroende, men jag kämpar vidare, jag har inget val.