Älskar ihjäl mig

Mamma

Mamma, även fast du inte är här, vet jag att du tänker på mig minst lika många gånger om dagen som jag tänker på dig, jag vet att du är stolt över mig, jag känner det inom mig, jag vet att du inte kunde göra någonting åt din sjukdom, jag har tänkt många gånger att du valde alkoholen framför mig, jag har kännt varför skaffa en till unge när du vet att du inte ens kan ta hand om dem du hade, jag har kännt mig som ett misstag många gånger att det inte var meningen att jag skulle komma till jorlden när ni ändå skulle lämna mig du och pappa, men jag har kommit över dom där tankarna och vet att du har det mycket bättre nu!, men det undangår inte att sakna, dem där stunderna vi hade haft tillsammans, min första pojkvän, min första fest, alla födelsedagar, studenten allt de där vid sånna tillfällen känner jag mig hjälplös men, jag har sagt som så förut sa jag att jag skulle ta livet av mig, nu säger jag jag ska leva för er!
jag ska göra världen för er, jag ska leva de på mitt vis och jag ska få ett fullbordat resultat, många gånger frågar jag mig själv varför detta hände mig??, varför just jag, av alla...
men jag har träffat människor på vägen som varit med om samma sak!, och så finns det ju dom som säger jag förstår jag förlorade mig morfar i sommras, för mig är det tomma ord, iband känner jag mig egoistisk, och dum jag skadar mig själv genom att vägra sörja, då kommer allting ut på fel sätt sen, det där sorg arbetet som näst intill börjat, kommer ta ett bra tag att bli av med eller jag tror jag kommer få jobba med det resten av mitt liv, jag älskar er så mycket och önskar inget annat än att ni var här jag hade kunnat skita i allt bo på en öde ö i en grotta bara jag hade fått vart med er!, men jag ska fortsätta leva, vi kommer att mötas igen! Vila i frid! <3