tomma ord för många, stora för mig.

man måste bearbeta sin sorg, man måste lätta på hjärtat ibland.
när jag var väldigt liten förlorade jag dem två människor som betydde mest för mig, och som skulle bygga upp mig som person och lära mig livet, som skulle stötta mig och uppfostra mig.
efter detta hamnade jag i en svacka i livet allt gick bara utför, jag klarade inte av skolan, jag fick ofta stora utbrott, jag var väldigt liten och förstodd inte vad som hade hänt när jag började mellan stadiet började jag sörja på riktigt då började sorg arbetet, och jag hamnade snett i livet umgicks med fel människor, var ute på dumheter, rymde hemifrån, har bott i 5 olika familjehem har fått skrika för att få bekräftelse och uppmärksamhet, blev psykisk misshandlad i många år vilket relaterade till att jag såg enda utvägen, självmord....
dagen efter detta försök när jag vaknade upp på lassarettet fick jag äntligen hjälp dem tog mig ifrån denna familj, hela min uppväxt är svart jag minns ingenting...
hade jag aldrig kommit till lena hade jag aldrig vart den personen jag är idag.

Idag är jag stark, idag vill jag leva livet.

förut sa jag mamma och pappa dör ni tar jag livet av mig

idag säger jag jag ska leva för er

jag saknar och älskar mina föräldrar väldigt mycket, ni är dem finaste änglarna i himlen dem absolut finaste jag vet Vila i frid, ni kommer alltid att finnas i eran lilla dotters hjärta.